Vill du ha kontakt? Släpp mobilen först, för att kunna släppa Ensamheten.

Har du någonsin känt dig ensam – trots att du är omgiven av folk?
Det är vanligare än du tror. Faktiskt helt mänskligt.

Ensamhet är inte bara att sitta själv hemma. Det kan också vara att ingen riktigt ser dig. Du vet, när alla pratar om sina helgplaner men ingen frågar hur du mår.
Det känns – inte bara i hjärtat, utan i kroppen också.

Hjärnan fattar panik

När vi känner oss ensamma tror hjärnan att något är fel.
Den skickar ut stresshormoner, sömnen försämras, blodtrycket höjs, immunförsvaret tappar stinget.
Vissa forskare säger att ensamhet påverkar hjärnan på samma sätt som fysisk smärta. Lite som att slå tån i ett bordsben – fast inuti.

Varför är vi så rädda för ensamhet?

Tja, våra förfäder levde i grupper. Det var livsviktigt att höra till – annars blev man middag åt något med tänder.
Så vi har fortfarande ett behov av att känna tillhörighet. Det sitter i generna.
Därför känns det tryggt med närhet – och ensamt utan.

Närhet börjar med att ge lite av sig själv

Vi längtar ofta efter kontakt – men vågar vi visa vem vi är?
Många håller tillbaka. Vi ger bara en liten bit av oss själva och hoppas att någon ska förstå hela paketet.

Men vet du vad?
När du ser någon annan, lyssnar på riktigt, visar värme – då händer något magiskt. Du öppnar dörren till äkta kontakt.

Fysiska möten slår digitala likes

Visst, sociala medier är kul – men inget slår en riktig blick, ett skratt tillsammans eller en varm kram.
När vi möts på riktigt frisätts oxytocin – kroppens egna mys-hormon. Det gör oss tryggare och mer samarbetsvilliga. (Typ som ett inre lugn i mjukisbyxor.)

Så vad kan du göra?

• Våga vara lite mer du.
• Se andra – inte bara för att få kontakt, utan för att ge.
• Acceptera att ensamhet ibland är en del av livet. Den är inte farlig – bara en signal om att du behöver närhet.

Och du – du är aldrig ensam om att känna dig ensam.

Ett sista klokt citat att ta med:

“Den omogna kärleken säger: Jag älskar därför att jag är älskad.
Den mogna kärleken säger: Jag är älskad därför att jag älskar.” – Erich Fromm

Så nästa gång du undrar om världen är en vänlig plats – börja med att vara lite vänlig själv.
Du kanske blir förvånad över vad som händer.